Vad är DMARC och varför spelar det roll?

Tänk dig att din kund får ett e-postmeddelande som ser ut att komma från ditt företags adress. I meddelandet står det att kontonumret har ändrats och att nästa faktura ska betalas till det nya kontot. Avsändaradressen är exakt rätt, men meddelandet skickades av en bedragare.

Det här är möjligt eftersom e-posten en gång i tiden utformades utan ordentlig identifiering av avsändaren. DMARC är ett sätt att åtgärda den bristen för er egen domän.

SPF, DKIM och DMARC i korthet

E-postskyddet bygger på tre poster som sparas i domänens DNS-inställningar:

• SPF anger vilka servrar som får skicka e-post i er domäns namn.
• DKIM lägger till en digital signatur i meddelandena, så att mottagaren kan konstatera att meddelandet verkligen kommer från er och inte har ändrats på vägen.
• DMARC knyter ihop dessa. Den talar om för den mottagande servern vad den ska göra med meddelanden som inte klarar kontrollerna, och begär rapporter om vem som skickar e-post i er domäns namn.

SPF och DKIM räcker inte ensamma, eftersom de inte kontrollerar den avsändaradress som mottagaren ser. Först DMARC säkerställer att den synliga avsändaren och den tekniska kontrollen stämmer överens.

Tre policynivåer

I DMARC-posten anges en policy som talar om vad som görs med meddelanden som inte klarar kontrollen:

• p=none: meddelandena levereras normalt, men ni får rapporter. En bra början, men skyddar ännu ingenting.
• p=quarantine: misstänkta meddelanden hamnar i skräpposten.
• p=reject: förfalskade meddelanden avvisas helt. Det här är målnivån.

Många företag har infört DMARC på nivån none och sedan glömt saken. Då finns posten, men bedragaren kommer fortfarande igenom.

Vad berättar DMARC-rapporterna?

De mottagande servrarna skickar er regelbundet sammanställda rapporter: från vilka servrar e-post har skickats i er domäns namn, hur mycket och om meddelandena klarade kontrollerna. Av rapporterna ser ni om någon egen tjänst inte har konfigurerats, och om någon redan försöker förfalska era meddelanden. Rapporterna är maskinläsbara, så det lönar sig att använda ett verktyg eller en partner för att läsa dem.

Varför spelar det roll?

Fakturabedrägerier och bluffar. Förfalskade meddelanden i företagets namn är ett av de vanligaste sätten att lura pengar av kunder och partner. DMARC gör direkt förfalskning betydligt svårare.

Att meddelandena kommer fram. Stora e-posttjänster som Gmail, Yahoo och Outlook.com kräver i dag SPF, DKIM och DMARC av stora avsändare. Meddelanden från en bristfälligt skyddad domän hamnar lättare i skräpposten, även fakturor och offerter.

Förtroende och krav. I kundernas säkerhetsenkäter och försäkringsbolagens formulär frågas allt oftare om e-postskyddet. En DMARC i skick är ett enkelt sätt att visa att grunderna är skötta.

Så inför ni DMARC

1. Kontrollera nuläget. Foregons kostnadsfria test av e-postskyddet visar på ett ögonblick om SPF och DMARC är i skick.
2. Reda ut alla tjänster som skickar e-post i ert namn: e-posttjänsten, nyhetsbrevsverktyget, faktureringen, webbutiken och kundhanteringssystemet.
3. Konfigurera SPF och DKIM för var och en av dem.
4. Publicera DMARC på nivån none och följ rapporterna i några veckor.
5. När alla legitima avsändare klarar kontrollerna skärper ni policyn till quarantine och slutligen reject.

De vanligaste fallgroparna är en bortglömd avsändande tjänst, mer än en SPF-post och en SPF som består av så många tjänster att det tillåtna antalet uppslag överskrids. Det lönar sig att kontrollera inställningarna varje gång ni inför en ny tjänst som skickar e-post, eftersom legitima meddelanden lätt börjar fastna i kontrollerna just då.

DMARC hindrar inte en bedragare från att registrera en domän som ser likadan ut, så personalens säkerhetsmedvetenhet är fortfarande viktig. För kontinuerlig uppföljning passar Säkerhetsmätaren, som larmar om skyddet av er domän försvagas.

← Alla artiklar